Ett brev till mina barn om vår familjs historia av depression och ångest

Jag säger ibland, opassande nog, att psykisk sjukdom är en gåva som fortsätter att ge. Den ärvdes från mina föräldrar. En av mina största farhågor som förälder är att mina döttrar också kommer att kämpa med depression och ångest. Om de gör det, är det här vad jag vill att de ska veta, och vad jag önskar att jag hade vetat för länge sedan.

Mina kära, söta barn:

Ni kommer aldrig att behöva möta depression och ångest ensamma – inte ens de dagar då er kropp värker av ensamhet och ni känner att ingen kan förstå er – jag kommer att finnas där för att hålla om er, stödja er och lyssna. Jag kan inte ta er smärta ifrån er, men jag kan sitta med er i mörkret och fira med er när ljuset återvänder.

När depression och ångest ljuger för er, kommer jag alltid att säga sanningen till er. Ni är värda kärlek, lycka, framgång, skönhet, romantik, vänskap och allt underbart som kommer er väg.

Du är så mycket större än depression och ångest, så mycket starkare, även när du känner dig skräckslagen, maktlös och så trött att du vill sova för evigt. Depression och ångest kan skölja över dig som en våg, men håll fast vid hoppet som en livboj. Sträck ut handen och ta min hand. Istället för att sjunka ner i avgrunden, välj att rädda dig själv.

Vet att allt är tillfälligt – smärtan, mörkret, ångesten, gråten så mycket att du är utmattad. Varje ny dag ger möjlighet att vara glad, att jaga dina drömmar, att skratta så mycket att du inte kan andas och att öppna dina ögon och hjärtan för nya möjligheter.

Att leva med depression och ångest kräver mod. Att vara modig betyder inte att du inte är rädd för slagfältet. Du hittar modet att stå ut i striden. Du blir nedslagen. Du blir skadad. Det kommer att finnas sår som aldrig verkar läka. Du kommer att vara så utmattad av att kämpa att du kommer att överväga att ge upp. Var modiga, mina söta flickor. Ni kämpar inte ensamma. Varje dag ni väljer livet är en seger.

Även om du kämpar, gör dig sårbar genom att riva dina murar och be dem följa med dig på din resa. Vi var inte menade att vandra ensamma. Älska och låt andra älska dig. Låt dem se ditt sanna jag, inte masken du gömmer dig bakom. Låt andra få kontakt med dig på riktigt. Ditt mod kommer att inspirera dem att också ta av sig sina masker. Låt dem se din dumhet; berätta för dem om dina kamper; låt dem drömma med dig och följa med dig på dina äventyr, stora som små. Det kommer att finnas människor som krossar ditt hjärta, men det kommer också att finnas andra som älskar och värdesätter dig för den du är och vad du betyder för dem.

Acceptera att depression och ångest bara är en del av din livslånga resa. De är en del av ditt liv, inte ditt liv. Vissa dagar kommer de att vara i förgrunden och orsaka kaos. Andra gånger kommer de att vara milda och tysta och försvinna i bakgrunden. Var förberedd när de kommer och besöker dig, för de kommer utan tvekan. Men fira varje dag utan dem. Även om de kan såra dig, kommer de också att hjälpa dig att uppskatta de underbara sakerna i livet.

Mina söta bebisar, jag älskar er alla, varje del av er – ljuset och mörkret, er fräckhet och er själ, er djupa medkänsla och era kärleksfulla hjärtan, ert mod och er tro, er dumhet och er allvar, er briljans. Jag lovar er, andra kommer också att älska dem. Ni kan älska dem för er själva.

Med all min kärlek,