För några år sedan tog jag en paus från jobbet för mental hälsa. Jag använde den tiden för att få ordning på mitt liv igen och hantera det faktum att jag var trasig på en miljon olika ställen. Jag hade precis fått en befordran på jobbet och var exalterad över den nya rollen jag skulle börja; jag hade väntat på en position i ett visst team i månader, och när en ledig tog jag chansen. Dagen efter att jag skrev på mitt nya kontrakt skedde en organisationsförändring, och plötsligt befann jag mig i en roll jag inte ville ha, i ett team där jag inte kände någon, och kände mig vilsen och ensam. Hur mycket jag än försökte anpassa mig till denna förvirrande och orättvisa förändring kände jag mig mer och mer överväldigad för varje dag som gick. Jag nådde en punkt där jag inte kunde gå upp ur sängen på morgnarna och fruktade att vara på jobbet. Jag var ett trasigt skal av mig själv, och självmordstankar tog över mig.
Både min läkare och terapeut (som var otroligt stöttande under hela processen) uppmuntrade mig att ta ledigt. Borde jag? Borde jag ta ledigt? Absolut inte. Mycket av min självkänsla och mitt självförtroende var kopplat till min karriär. Jag trodde aldrig att jag var bra på någonting, men jag var väldigt bra på mitt jobb och jag kunde inte föreställa mig att inte kunna göra det längre. Jag försökte byta team men det hjälpte inte – jag satt fast. Jag kom till den punkt där jag inte orkade mer och hade inget annat val än att följa min läkares råd och ta ett steg tillbaka.
Hur mycket jag än hatade att ta tjänstledighet var det 100 % rätt beslut. Så om du känner att du behöver ta ett steg tillbaka och samla dig en stund – gör det. Jag är en stor förespråkare för att ta en tjänstledighet på grund av psykisk ohälsa eftersom det var en kritisk återställning som helt förändrade hur jag såg på mig själv och min karriär. Jag kände mig så svag i stunden, men när jag ser tillbaka ser jag hur mycket styrka det krävdes för att stanna upp och säga: “Jag klarar inte det här, jag drunknar, jag behöver hjälp.” Att försöka ta ut en ledighet på grund av psykisk ohälsa kan vara komplicerat eftersom det egentligen inte finns någon guidebok, vilket gör det svårt att navigera och veta vilka stegen är. Här är stegen jag tog i min process:
Skaffa ett läkarintyg
Min läkare förklarade inte vad jag gick igenom, han sa bara att hans medicinska råd var att ta två veckor ledigt från jobbet och sedan omvärdera. Jag gav detta brev till min chef och han vidarebefordrade det till HR.
Byt till korttidsledighet
En representant från min förmånsleverantör kontaktade mig och berättade att mitt företag inte skulle hantera min ansökan om korttidsledighet, men mitt försäkringsbolag skulle göra det. För att försäkringen skulle klassificera den som betald ledighet var jag tvungen att avslöja vissa detaljer om min hälsa. Jag var tvungen att förklara min depression i detalj och låta dem veta att jag skulle träffa min läkare eller terapeut. Jag visste inte om jag skulle vara betald eller obetald ledighet förrän ansökan var godkänd, och det var otroligt stressigt.
Uppföljning med försäkring och läkare
Jag följde upp med min läkare med några dagars mellanrum och visste att jag skulle vara ledig i minst två veckor. Efter två veckor bestämde min läkare och jag att jag skulle behöva återgå till jobbet, men bara deltid i en vecka eller två för att vänja mig vid arbetet igen. När jag skickade detta sista meddelande till mitt försäkringsbolag avböjde de och sa att mitt företag inte var redo för att jag skulle återvända än.
Uppföljning med planen för återgång till arbetet
Efter min tredje lediga vecka fick jag återgå till arbetet deltid. Jag arbetade deltid i ungefär en vecka innan jag återgick till heltid. Tyvärr halverades inte min arbetsbelastning under denna tid, så jag blev stressad av att försöka få in en hel dag på bara några timmar, och jag tyckte att det var lättare att bara arbeta heltid.
Avsluta ärendet
När jag var helt tillbaka på jobbet var jag tvungen att kontakta försäkringsbolaget några gånger till för att låta dem veta att jag mådde bra, och sedan fortsatte vi som om ingenting hade hänt.
Inte vid någon tidpunkt under den här processen visste jag vad nästa steg skulle bli, men mitt huvudfokus låg på att hantera mitt sköra tillstånd, och jag skulle ta itu med nästa steg allt eftersom de kom. Jag kämpade med att vara ledig i början – jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv eller hur jag skulle spendera mina dagar. Jag kände att jag inte kunde lämna huset eller göra något roligt eftersom jag var sjukskriven. Jag kände att jag inte kunde vara ensam i min lägenhet, så jag flyttade tillbaka till min hemstad för lugna, avskilda dagar i bergen. Att komma bort hjälpte mig att fokusera och återhämta mig, och tog mig helt bort från min stressiga miljö. Sedan åkte jag för att besöka en vän som tog hand om mig i några dagar och lyssnade på mig babblande fram till midnatt.
Ungefär en vecka senare återvände jag hem för att tillbringa min andra vecka i min egen miljö. Jag försökte använda den här tiden till att utveckla några goda vanor för min mentala hälsa – ta promenader varje dag, dricka kaffe med en vän, gå till läkaren, gå i terapi och äta ordentliga måltider. Den överväldigande depressionen jag upplevde före min ledighet gjorde det omöjligt att tillgodose mina grundläggande behov, och detta fungerade som en liten återställning.
Att komma tillbaka var mycket svårare än jag hade förväntat mig, men jag hade turen att ha en underbar mentor och tidigare chef som stöttade mig genom min återkomst. Han fanns där för mig från det ögonblick jag började gå i spiral och såg till att finnas där för mig när jag försökte komma tillbaka på rätt spår. Jag hade inte kunnat göra det utan hans stöd.
Även om jag inte gillade att ta en ledighet på grund av mental hälsa och önskade att den hade hanterats bättre, behövde jag det definitivt och skulle göra det igen. Att ta ledighet gjorde mig inte till en sämre person, eller till ett misslyckande eller svagt person. Det räddade inte bara mitt liv, det lärde mig också värdefulla lärdomar om vikten av min hälsa. Resultatet blev att saker och ting ordnade sig – mina nya lagkamrater och jag blev goda vänner, och jag vann priset för bästa prestation året därpå. Detta hade inte varit möjligt om jag inte hade stannat upp och tagit hand om min mentala hälsa först.
Så om du undrar om du borde ta den här pausen, borde du. Om du kämpar, ta ett steg tillbaka och försök att få huvudet ovanför vattenytan. Du är inte ensam, och du förtjänar inte att lida för något jobb eller företag. Din hälsa är viktig, ditt sinne är viktigt; du är viktig.